12.03.31 - Jeffreys Bay

Och så var det gjort. 216 meter. 5 sekunders skräckblandad förtjusning.

Igår checkade vi ut från vårt hostel skapligt, åkte förbi en matbutik och handla lite frukost att äta i bilen innan vi drog oss vidare mot Bloukrans Bridge. Det var bara en sissådär 30 minuters körning. De senaste dagarna har jag varit sjukt nervös. Mest nervös över hur nervös jag skulle bli när jag stod där uppe på bron och skulle kasta mig ut i luften. Men nu när vi väl satt i bilen påväg mot världens högsta bungyjump var vi båda två ganska lugna. För att komma fram till företaget som håller i bungyn, Face Adrenalin, var vi tvugna att åka över bron som vi snart skulle hoppa från. Försökte att inte ta in hur jäkla högt upp vi var.

När vi parkerat bilen var det bara att skriva in sig. Fick ett nummer och sin vikt uppskriven på handen. Kändes nästan som att man var ett djur som blev stämplad inför slakt. Sen var det bara att hoppa i en säkerhetssele och vänta på att vi skulle få ta oss ut på bron. Själva gången ut till mitten av bron där man hoppar ifrån var nästan läskigare än själva hoppet. Man får gå i en gallergång under bron där man ser rakt ner. Försökte att inte titta ner. Så jäkla högt! Väl ute på mitten av bron var stämningen grym. Personalen dunkade musik, dansade omkring och var allmänt taggade.

Efter lite korta instruktioner blev det ganska snabbt dags för den första att slänga sig ut i luften. Allt gick väldigt snabbt och så var det plötsligt nummer två på tur - jag. Det var bara att gå fram, sätta sig på bänken, en kille snörade på lite band, drog åt och så var det klart (är det där det enda som ska hålla mig fast??? Hjälp..).

-Är du redo?
-Ne egentligen inte.. men aa.
-Är det där din familj?
-Det är min pojkvän.
Vinkar fram Dennis.
-En sista puss kanske?

Haha, är det nu vi ska säga hejdå? Skrattar nervöst. Med en kille på varje sida hoppar jag fram till kanten. Huvudet känns tomt. Tänker bara att jag inte ska titta ner, då är det kört. Armarna rakt ut. Nu är det dags. Jävla skit. 5-4-3-2-1.. bungy!! Hjärnan skriker hoppa inte, men kroppen gör något helt annat. De närmsta sekunderna är helt galna och fantastiska. Skräck när man kastar sig ut, berg-o-dalbana-pirr i magen gånger tio när man faller och lättnad när man känner hur man studsar upp igen och inser att man faktiskt sitter fast. Det var så sjukt häftigt!

Efter något som känns som en evighet kommer en kille ner och hämtar upp en. Tänker hela tiden "skynda dig, hoppas att det där runt fötterna inte lossnar, snälla skynda dig".

-Hey, my name is Jack.

Jack, du är min hjälte! Ta mig upp härifrån. Han knäpper fast mig, jag håller ändå stenhårt i något snöre för att vara säker på att jag inte ska trilla ner. Småpratar lite och sen är vi uppe igen. Lättad  och lycklig. Bort med alla band och rep. Nu är det gjort. Jag hoppade. Fan vad skönt!

Medan jag var påväg upp hade Dennis hunnit hoppa, så jag fick nöja mig med att se honom komma upp från kanten. Han var lika lycklig han.

-Vi har precis hoppat världens högsta bungyjump, aaaah!!

Lyckorus.

Efter köpte vi alla bevis vi kunde - bilder, film och t-shirt. Sen var det bara att åka vidare. Vi är nu i en stad som heter Jeffreys Bay. Bor i ett mysigt litet hus på en familjs tomt. Blir kvar här några dagar. Vädret är sämst just nu, men vi tycker ändå att det är ganska skönt att kunna ligga inne, slappa och kolla tv utan att behöva få dåligt samvete över att man borde vara ute. Jeffreys Bay är tydligen ett väldigt populärt surfställe så även om det är sjaskigt väder blir det nog en sväng ner till stranden för att kolla om det finns några duktiga surfare.


Nu är det dags!


Aaaaah!


Nöjd efter hoppet!


Dennis, eller ska vi kalla honom Buzz Lightyear? Haha!


Wohoo!


Cool kille påväg upp.

Och klart ni ska få se en film också! Titta och njut :)



Skydive i Durban nästa??

12.03.27 - Plettenberg Bay

Dennis låter aldrig mig skriva, men idag fick jag minsann tag i datorn innan honom hehe. Så vad har vi gjort de senaste dagarna? Sist vi skrev befann vi oss fortfarande i Kapstaden och det sista vi gjorde innan vi åkte därifrån var att hyra en bil. Dennis var lite skitnödig över att behöva köra på fel sida av vägen, växla med fel hand osv. men efter några minuters körande var det ingen big deal. Var lite halvtråkigt väder, men det är jättefin natur längs med vägarna här så blev lite foto-stop innan vi kom fram till vår första anhalt - Gansbaai.


Dennis rädd när vi ska köra iväg med hyrbilen.

Gansbaai är en liten liten stad med stora stora hajar, vilket också var anledningen till att vi stannade en natt där. Vi kom fram på eftermiddagen, checkade in på ett hostel och fick en mysig liten stuga samt bokade white shark cage dive till morgondagen. Dagen efter tog vi oss ner till hamnen vid åtta. Det bjöds på frukost och lite "så här går det till" snack. Innan vi gav oss iväg fick vi sjävklart skriva på ett "Jag förstår att det kan förekomma skador och dödsfall och företaget tar inget ansvar över det" kontrakt också. Sen bar det av ut på vattnet. Vågorna var höga och många. En tjej fick spendera lite tid hängandes över båträcket, men annars klarade sig alla bra. Det tog inte lång tid innan vi var framme vid Shark Alley och vi la ankare. En haj runt båten direkt, alla tränger sig förväntansfullt för att få en titt. Men fler hajar skulle vi få se!

Efter att personalen på båten slängt ut lite bete (gigantiska fiskhuvuden) cirkulerar snart flera stora vithajar i närheten av båten. Alla slängde på sig sina våtdräkter. Buren som man går ner i sitter fast på sidan av båten och rymmer cirkus fem personer. När hajarna kom för att ta betet som var utslängt nära buren skrek guiderna "Dive, dive!!". Då var det bara att dyka ner under ytan, se till att man hade alla kroppsdelar innanför buren och sen kolla in den stora bjässen som gled förbi bara några centimeter framför en. Det var riktigt maffigt att komma så nära. En haj simmade tillochmed in i buren när vi var nere och det dunkade till ganska rejält. Att vattnet var isande kallt var inget man brydde sig om just då! De flesta valde att dyka ner i buren, men en del nöjde sig med att se allt från båten. Både och var en upplevlse i sig. Ovanifrån såg man hajens attack mot betet bättre, men i vattnet kom man närmare. Häftigt var det i alla fall!


En vithaj säger hej.

Väl tillbaka på land blev det en snabb lunch innan vi åkte vidare till Mosselbay, som är första staden längs med vägen som kallas Garden Route. Garden Route ska vara en av de finaste sträckorna man kan åka här i Sydafrika. Fin miljö, många rolia städer, mycket att se och göra helt enkelt. Mosselbay verkar vara en riktigt mysig stad med en hel del att göra, men vi nöjde oss med en natt där (på ett hostel där toa och dusch var en halvmeter ifrån sängen.. i samma rum??). Åkte vidare tidigt nästa dag och stannade i en mysig stad, Wilderness, för lite frukost. Vid lunch var vi framme i Knysna. Också en mysig stad, men hostlet hade bara rum för en natt. Så blev att sola och slappa hela dagen där, grilla på kvällen (vi kom fram till att det troligtvis var äckligaste måltiden vi ätit på hela resan - lyckat!) och sen åka vidare redan nästa dag. Vi reser fort!

Idag kom vi fram till Plettenberg Bay. Här ska vi stanna i tre nätter. Vi har tänkt att bara sola och ta det lugnt. Vi vill ju vara riktigt bruna när vi kommer hem :)

Innan vi lämnade Sverige var jag dum att säga "om vi tar oss ner till Sydafrika ska vi hoppa världens högsta bungyjump" och nu är vi här.... På fredag mellan tolv och ett kan ni ägna oss en tanke..

Vill ni kolla in fler bilder från Sydafrika så hittar ni dem här!


Vart Ska Vi Nu? - Part IX


12.03.23 - Cape Town

Idag steker solen här nere. Spenderade förmiddagen vid havet & Camps Bay. Härlig vit strand med bergen i bakgrunden. Kapstaden är svårslaget!

Vi har spenderat snart 5 dagar i Kapstaden. Staden har puttat ner Barcelona från första platsen ala "Här-skulle-jag-kunna-bo stad". Älskar omgivningen! Men Groningen är fortfarande den charmigaste staden, svårslaget.

Det finns massor att göra här också! Vi åkte upp för Table Mountain och bevittna solnedgången. Riktigt maffig utsikt! Tog en dagstur ner till Cape Point och såg pingviner på hemresan. Vi fick se en hel del vackert längst med vägen.

Sen tog vi en båttur ut till Robben Island där Mandela satt fängslad i 18år. Alexandra gäspa medan jag lyssnade noggrant på guiden. Men myggan blev nöjd när hon fick en chipspåse efter halva turen. Men det var kul att ha sett det. Fast Alcatraz turen var mycket bättre ifall man ska jämföra med något.

Utöver det har vi ätit gott, promenerat längst med staden och bara sugit in allt. Märks att fotbolls-vm har vart här. Allt är typ helt och fint. Arenan ligger fint till vid havet också.

Imorgon checkar vi ut ur hotellet. Har bokat en hyrbil som vi ska glida med upp till Jo'burg. Första anhalt blir Gansbaai eller "The Great White Shark Capital of the World". Där har vi tänkt att åka ut med en båt och dyka ner i en bur och låta vithajarna attackera oss. Det ska tydligen vara riktigt häftigt! Sen får vi se vart vi ska...


12.03.20 - Cape Town

Bensinpriset påväg upp mot 16-kronor litern. Vafan händer hemma?

Vi är i vilket fall framme i vårt sista land - Sydafrika. Bussresan gick bra. Lämna Windhoek 17.30 och anlände till Kapstaden runt 14.00 tiden dagen efter (igår). Men det var sköna sovsäten i bussen. Minus = att de predika en massa kristet skit överallt. "God bless you" hit och dit.
Sen en rutten kristen moral-film på det. Jag ville ha lite action, skjuta och döda film...

Idag har vi utforskat City Bowl. Shoppat en del och ätit gott. Imorgon gör vi ett försök till bestiga Table mountain och följa Nelson Mandelas historia...