12.03.31 - Jeffreys Bay

Och så var det gjort. 216 meter. 5 sekunders skräckblandad förtjusning.

Igår checkade vi ut från vårt hostel skapligt, åkte förbi en matbutik och handla lite frukost att äta i bilen innan vi drog oss vidare mot Bloukrans Bridge. Det var bara en sissådär 30 minuters körning. De senaste dagarna har jag varit sjukt nervös. Mest nervös över hur nervös jag skulle bli när jag stod där uppe på bron och skulle kasta mig ut i luften. Men nu när vi väl satt i bilen påväg mot världens högsta bungyjump var vi båda två ganska lugna. För att komma fram till företaget som håller i bungyn, Face Adrenalin, var vi tvugna att åka över bron som vi snart skulle hoppa från. Försökte att inte ta in hur jäkla högt upp vi var.

När vi parkerat bilen var det bara att skriva in sig. Fick ett nummer och sin vikt uppskriven på handen. Kändes nästan som att man var ett djur som blev stämplad inför slakt. Sen var det bara att hoppa i en säkerhetssele och vänta på att vi skulle få ta oss ut på bron. Själva gången ut till mitten av bron där man hoppar ifrån var nästan läskigare än själva hoppet. Man får gå i en gallergång under bron där man ser rakt ner. Försökte att inte titta ner. Så jäkla högt! Väl ute på mitten av bron var stämningen grym. Personalen dunkade musik, dansade omkring och var allmänt taggade.

Efter lite korta instruktioner blev det ganska snabbt dags för den första att slänga sig ut i luften. Allt gick väldigt snabbt och så var det plötsligt nummer två på tur - jag. Det var bara att gå fram, sätta sig på bänken, en kille snörade på lite band, drog åt och så var det klart (är det där det enda som ska hålla mig fast??? Hjälp..).

-Är du redo?
-Ne egentligen inte.. men aa.
-Är det där din familj?
-Det är min pojkvän.
Vinkar fram Dennis.
-En sista puss kanske?

Haha, är det nu vi ska säga hejdå? Skrattar nervöst. Med en kille på varje sida hoppar jag fram till kanten. Huvudet känns tomt. Tänker bara att jag inte ska titta ner, då är det kört. Armarna rakt ut. Nu är det dags. Jävla skit. 5-4-3-2-1.. bungy!! Hjärnan skriker hoppa inte, men kroppen gör något helt annat. De närmsta sekunderna är helt galna och fantastiska. Skräck när man kastar sig ut, berg-o-dalbana-pirr i magen gånger tio när man faller och lättnad när man känner hur man studsar upp igen och inser att man faktiskt sitter fast. Det var så sjukt häftigt!

Efter något som känns som en evighet kommer en kille ner och hämtar upp en. Tänker hela tiden "skynda dig, hoppas att det där runt fötterna inte lossnar, snälla skynda dig".

-Hey, my name is Jack.

Jack, du är min hjälte! Ta mig upp härifrån. Han knäpper fast mig, jag håller ändå stenhårt i något snöre för att vara säker på att jag inte ska trilla ner. Småpratar lite och sen är vi uppe igen. Lättad  och lycklig. Bort med alla band och rep. Nu är det gjort. Jag hoppade. Fan vad skönt!

Medan jag var påväg upp hade Dennis hunnit hoppa, så jag fick nöja mig med att se honom komma upp från kanten. Han var lika lycklig han.

-Vi har precis hoppat världens högsta bungyjump, aaaah!!

Lyckorus.

Efter köpte vi alla bevis vi kunde - bilder, film och t-shirt. Sen var det bara att åka vidare. Vi är nu i en stad som heter Jeffreys Bay. Bor i ett mysigt litet hus på en familjs tomt. Blir kvar här några dagar. Vädret är sämst just nu, men vi tycker ändå att det är ganska skönt att kunna ligga inne, slappa och kolla tv utan att behöva få dåligt samvete över att man borde vara ute. Jeffreys Bay är tydligen ett väldigt populärt surfställe så även om det är sjaskigt väder blir det nog en sväng ner till stranden för att kolla om det finns några duktiga surfare.


Nu är det dags!


Aaaaah!


Nöjd efter hoppet!


Dennis, eller ska vi kalla honom Buzz Lightyear? Haha!


Wohoo!


Cool kille påväg upp.

Och klart ni ska få se en film också! Titta och njut :)



Skydive i Durban nästa??

Kommentarer
Postat av: Mamsen

Usch, va hemskt det var att se er hoppa! Fast jag visste att det hade gått bra...det var en jättemärklig känsla. Jag hade ju sett filmen ni lagt ut tidigare på den där tjejen men det här blev så känslomässigt jobbigt bara för att det var mina raringar som hoppade!

Jag är jätteimponerad av ert mod!!!

Det ska bli skönt att ni kommer hem snart så ni inte hinner hitta på nåt mer galet;)

Kram mamsen

2012-03-31 @ 10:56:37
Postat av: Anns

Så jävla coooolt:D aja man har ju åkt fritt fall på grönan, är väl typ samma sak;)

2012-03-31 @ 12:59:14
Postat av: Annika magnusson

Förstår inte ni att vågade !!!! Även fast hjärnan sa nej så hoppade du Alexandra,häftigt ! Måste kännas jätte skönt att ha gjort det.Jag var glad när jag vågade åka Balder första gången :). Den höjden är precis lagom.Njut nu av sovmorgnar...för snart är dom slut och visst har ni hemlängtan....

2012-04-02 @ 17:32:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback