12.03.31 - Jeffreys Bay

Och så var det gjort. 216 meter. 5 sekunders skräckblandad förtjusning.

Igår checkade vi ut från vårt hostel skapligt, åkte förbi en matbutik och handla lite frukost att äta i bilen innan vi drog oss vidare mot Bloukrans Bridge. Det var bara en sissådär 30 minuters körning. De senaste dagarna har jag varit sjukt nervös. Mest nervös över hur nervös jag skulle bli när jag stod där uppe på bron och skulle kasta mig ut i luften. Men nu när vi väl satt i bilen påväg mot världens högsta bungyjump var vi båda två ganska lugna. För att komma fram till företaget som håller i bungyn, Face Adrenalin, var vi tvugna att åka över bron som vi snart skulle hoppa från. Försökte att inte ta in hur jäkla högt upp vi var.

När vi parkerat bilen var det bara att skriva in sig. Fick ett nummer och sin vikt uppskriven på handen. Kändes nästan som att man var ett djur som blev stämplad inför slakt. Sen var det bara att hoppa i en säkerhetssele och vänta på att vi skulle få ta oss ut på bron. Själva gången ut till mitten av bron där man hoppar ifrån var nästan läskigare än själva hoppet. Man får gå i en gallergång under bron där man ser rakt ner. Försökte att inte titta ner. Så jäkla högt! Väl ute på mitten av bron var stämningen grym. Personalen dunkade musik, dansade omkring och var allmänt taggade.

Efter lite korta instruktioner blev det ganska snabbt dags för den första att slänga sig ut i luften. Allt gick väldigt snabbt och så var det plötsligt nummer två på tur - jag. Det var bara att gå fram, sätta sig på bänken, en kille snörade på lite band, drog åt och så var det klart (är det där det enda som ska hålla mig fast??? Hjälp..).

-Är du redo?
-Ne egentligen inte.. men aa.
-Är det där din familj?
-Det är min pojkvän.
Vinkar fram Dennis.
-En sista puss kanske?

Haha, är det nu vi ska säga hejdå? Skrattar nervöst. Med en kille på varje sida hoppar jag fram till kanten. Huvudet känns tomt. Tänker bara att jag inte ska titta ner, då är det kört. Armarna rakt ut. Nu är det dags. Jävla skit. 5-4-3-2-1.. bungy!! Hjärnan skriker hoppa inte, men kroppen gör något helt annat. De närmsta sekunderna är helt galna och fantastiska. Skräck när man kastar sig ut, berg-o-dalbana-pirr i magen gånger tio när man faller och lättnad när man känner hur man studsar upp igen och inser att man faktiskt sitter fast. Det var så sjukt häftigt!

Efter något som känns som en evighet kommer en kille ner och hämtar upp en. Tänker hela tiden "skynda dig, hoppas att det där runt fötterna inte lossnar, snälla skynda dig".

-Hey, my name is Jack.

Jack, du är min hjälte! Ta mig upp härifrån. Han knäpper fast mig, jag håller ändå stenhårt i något snöre för att vara säker på att jag inte ska trilla ner. Småpratar lite och sen är vi uppe igen. Lättad  och lycklig. Bort med alla band och rep. Nu är det gjort. Jag hoppade. Fan vad skönt!

Medan jag var påväg upp hade Dennis hunnit hoppa, så jag fick nöja mig med att se honom komma upp från kanten. Han var lika lycklig han.

-Vi har precis hoppat världens högsta bungyjump, aaaah!!

Lyckorus.

Efter köpte vi alla bevis vi kunde - bilder, film och t-shirt. Sen var det bara att åka vidare. Vi är nu i en stad som heter Jeffreys Bay. Bor i ett mysigt litet hus på en familjs tomt. Blir kvar här några dagar. Vädret är sämst just nu, men vi tycker ändå att det är ganska skönt att kunna ligga inne, slappa och kolla tv utan att behöva få dåligt samvete över att man borde vara ute. Jeffreys Bay är tydligen ett väldigt populärt surfställe så även om det är sjaskigt väder blir det nog en sväng ner till stranden för att kolla om det finns några duktiga surfare.


Nu är det dags!


Aaaaah!


Nöjd efter hoppet!


Dennis, eller ska vi kalla honom Buzz Lightyear? Haha!


Wohoo!


Cool kille påväg upp.

Och klart ni ska få se en film också! Titta och njut :)



Skydive i Durban nästa??

12.03.27 - Plettenberg Bay

Dennis låter aldrig mig skriva, men idag fick jag minsann tag i datorn innan honom hehe. Så vad har vi gjort de senaste dagarna? Sist vi skrev befann vi oss fortfarande i Kapstaden och det sista vi gjorde innan vi åkte därifrån var att hyra en bil. Dennis var lite skitnödig över att behöva köra på fel sida av vägen, växla med fel hand osv. men efter några minuters körande var det ingen big deal. Var lite halvtråkigt väder, men det är jättefin natur längs med vägarna här så blev lite foto-stop innan vi kom fram till vår första anhalt - Gansbaai.


Dennis rädd när vi ska köra iväg med hyrbilen.

Gansbaai är en liten liten stad med stora stora hajar, vilket också var anledningen till att vi stannade en natt där. Vi kom fram på eftermiddagen, checkade in på ett hostel och fick en mysig liten stuga samt bokade white shark cage dive till morgondagen. Dagen efter tog vi oss ner till hamnen vid åtta. Det bjöds på frukost och lite "så här går det till" snack. Innan vi gav oss iväg fick vi sjävklart skriva på ett "Jag förstår att det kan förekomma skador och dödsfall och företaget tar inget ansvar över det" kontrakt också. Sen bar det av ut på vattnet. Vågorna var höga och många. En tjej fick spendera lite tid hängandes över båträcket, men annars klarade sig alla bra. Det tog inte lång tid innan vi var framme vid Shark Alley och vi la ankare. En haj runt båten direkt, alla tränger sig förväntansfullt för att få en titt. Men fler hajar skulle vi få se!

Efter att personalen på båten slängt ut lite bete (gigantiska fiskhuvuden) cirkulerar snart flera stora vithajar i närheten av båten. Alla slängde på sig sina våtdräkter. Buren som man går ner i sitter fast på sidan av båten och rymmer cirkus fem personer. När hajarna kom för att ta betet som var utslängt nära buren skrek guiderna "Dive, dive!!". Då var det bara att dyka ner under ytan, se till att man hade alla kroppsdelar innanför buren och sen kolla in den stora bjässen som gled förbi bara några centimeter framför en. Det var riktigt maffigt att komma så nära. En haj simmade tillochmed in i buren när vi var nere och det dunkade till ganska rejält. Att vattnet var isande kallt var inget man brydde sig om just då! De flesta valde att dyka ner i buren, men en del nöjde sig med att se allt från båten. Både och var en upplevlse i sig. Ovanifrån såg man hajens attack mot betet bättre, men i vattnet kom man närmare. Häftigt var det i alla fall!


En vithaj säger hej.

Väl tillbaka på land blev det en snabb lunch innan vi åkte vidare till Mosselbay, som är första staden längs med vägen som kallas Garden Route. Garden Route ska vara en av de finaste sträckorna man kan åka här i Sydafrika. Fin miljö, många rolia städer, mycket att se och göra helt enkelt. Mosselbay verkar vara en riktigt mysig stad med en hel del att göra, men vi nöjde oss med en natt där (på ett hostel där toa och dusch var en halvmeter ifrån sängen.. i samma rum??). Åkte vidare tidigt nästa dag och stannade i en mysig stad, Wilderness, för lite frukost. Vid lunch var vi framme i Knysna. Också en mysig stad, men hostlet hade bara rum för en natt. Så blev att sola och slappa hela dagen där, grilla på kvällen (vi kom fram till att det troligtvis var äckligaste måltiden vi ätit på hela resan - lyckat!) och sen åka vidare redan nästa dag. Vi reser fort!

Idag kom vi fram till Plettenberg Bay. Här ska vi stanna i tre nätter. Vi har tänkt att bara sola och ta det lugnt. Vi vill ju vara riktigt bruna när vi kommer hem :)

Innan vi lämnade Sverige var jag dum att säga "om vi tar oss ner till Sydafrika ska vi hoppa världens högsta bungyjump" och nu är vi här.... På fredag mellan tolv och ett kan ni ägna oss en tanke..

Vill ni kolla in fler bilder från Sydafrika så hittar ni dem här!


Vart Ska Vi Nu? - Part IX


12.03.23 - Cape Town

Idag steker solen här nere. Spenderade förmiddagen vid havet & Camps Bay. Härlig vit strand med bergen i bakgrunden. Kapstaden är svårslaget!

Vi har spenderat snart 5 dagar i Kapstaden. Staden har puttat ner Barcelona från första platsen ala "Här-skulle-jag-kunna-bo stad". Älskar omgivningen! Men Groningen är fortfarande den charmigaste staden, svårslaget.

Det finns massor att göra här också! Vi åkte upp för Table Mountain och bevittna solnedgången. Riktigt maffig utsikt! Tog en dagstur ner till Cape Point och såg pingviner på hemresan. Vi fick se en hel del vackert längst med vägen.

Sen tog vi en båttur ut till Robben Island där Mandela satt fängslad i 18år. Alexandra gäspa medan jag lyssnade noggrant på guiden. Men myggan blev nöjd när hon fick en chipspåse efter halva turen. Men det var kul att ha sett det. Fast Alcatraz turen var mycket bättre ifall man ska jämföra med något.

Utöver det har vi ätit gott, promenerat längst med staden och bara sugit in allt. Märks att fotbolls-vm har vart här. Allt är typ helt och fint. Arenan ligger fint till vid havet också.

Imorgon checkar vi ut ur hotellet. Har bokat en hyrbil som vi ska glida med upp till Jo'burg. Första anhalt blir Gansbaai eller "The Great White Shark Capital of the World". Där har vi tänkt att åka ut med en båt och dyka ner i en bur och låta vithajarna attackera oss. Det ska tydligen vara riktigt häftigt! Sen får vi se vart vi ska...


12.03.20 - Cape Town

Bensinpriset påväg upp mot 16-kronor litern. Vafan händer hemma?

Vi är i vilket fall framme i vårt sista land - Sydafrika. Bussresan gick bra. Lämna Windhoek 17.30 och anlände till Kapstaden runt 14.00 tiden dagen efter (igår). Men det var sköna sovsäten i bussen. Minus = att de predika en massa kristet skit överallt. "God bless you" hit och dit.
Sen en rutten kristen moral-film på det. Jag ville ha lite action, skjuta och döda film...

Idag har vi utforskat City Bowl. Shoppat en del och ätit gott. Imorgon gör vi ett försök till bestiga Table mountain och följa Nelson Mandelas historia...


12.03.17 - Windhoek

Sitter på hotellet tillsammans med några locals. Fotbollsderby på teve, Orlando Pirates mot Kaizer Chiefs. Tydligen största derbyt i Sydafrika. Håller på Kaizer och Chabalaba som gjorde en fin balja under senaste fotbolls-vm. Men de blir ganska överkörda utav pirates just nu, 3-0 i 24e minuten...

Idag har vi utforskat huvudstaden lite. Det är tydligen någon slags tysk festival här under helgen. Så det var parad och grejer. Annars så är Windhoek väldigt lik vilken större stad som helst i Europa. Rent och fint, hela bilar, köpcentrum och inte en massa försäljare som förföljer en. Ganska skönt att ha lämnat "afrika" bakom oss för nu har vi bara Sydafrika kvar och det lär väl vara ännu bättre ställt än Namibia.

Efter en promenad och x antal butiksbesök så vände vi hemåt. Vi hade tänkt att åka ut till kusten och kolla in Swakopmund. Där finns "the dunes", typ öken utav röd sand där man kan göra olika utflykter etc. Men vafan vi har ju korsat Sahara öken så vi tar det nästa gång vi kommer hit. Istället så siktar vi på att komma iväg till Kapstaden redan imorgon. Så vi satsar på att göra Kapstaden mer ordentligt. Spana in pingviner, dyka med vithaj, bestiga berg och se två hav mötas etc.

Så när vi kom hem kollade vi upp buss till Kapstaden. Den går 16.30 imorgon och vi ankommer 11.00 dagen efter. Flyg var betydligt dyrare så vi satsar på bussen. Det är schyssta bussar också så det lär gå fint. Har man åkt buss 24h igenom Lagos/Vietnam så klarar man nog av det här. Sen är Alexandra typ frisk nu också. Hon gillar att säga att hon fortfarande har lite feber så att jag ska göra massa ärenden åt henne. Men den lätta går jag inte på längre.

Sen kollade vi även efter flyg hem. Vi hittade ett billigt flyg hem ifrån Johannesburg så vi slog till. Vi ska nu röra oss ner till Kapstaden sen ta oss längst med Garden Route upp till Durban och sen in till J'burg för att flyga hem på kvällen den 11 april. Vi flyger via Istanbul och landar tills sist på svensk mark dagen efter den 12e. Både jag och Alexandra ser fram emot det. Sen blir det att börja knega igen den 16e. Ingen vila här inte...

Taggade för en svensk sommar nu!

12.03.15 - Windhoek

Då var man tillbaka till 2000-talet. Myggan och jag anlände till Namibias huvudstad Windhoek imorse. Efter en 15timmar lång bussresa igenom Caprivi-strip kom vi äntligen fram. Idioten till chaför maxade ac'n så det kändes som om man var i Sverige igen...

Efter safarit i Botswana så hade vi tänkt åka vidare direkt. Men myggan insjukna i en kraftig feber. Vi besökte Kasanes sjukhus på söndagskvällen för att klargöra att det inte var malarian som spökade. Blodprovet blev negativt och gratis var det också. Så lättade över att hon inte hade malaria så vände vi tillbaka till hotellet.

Ska tjata lite på Alexandra nu så hon skriver några rader i bloggen. Hon skyller på det ena eller det andra för att inte skriva. Men det blir bra ifall hon får skriva hur jävligt de sista dagarna har vart – tro mig ibland trodde jag hon skulle dö...

Myggan tar en powernap i butiken...

Okej, hej hej! Nu är jag tillbaka igen. Sitter för tillfället med håret uppsnurrad i en knut och väntar på att få skölja ur lite hårfärg. Vi var lite rastlösa såhär på eftermiddagen hehe. Dennis vill gärna att jag ska beskriva hur eländigt allt varit de sista dagarna (jag har seriöst aldrig haft sån feber i hel mitt liv) och han vill gärna att jag ska påpeka vilken underbar och hjälpsam pojkvän han har varit haha. Men a jo. Han har faktiskt tagit hand om mig ganska bra. Åkt hit och dit och handlat allt jag bett om. Jag har knäppt med fingrarna och han har gjort det han har blivit tillsagd att göra (som vanligt alltså). Så förutom när han hoppar runt i sängen när jag ligger döende bredvid och när han påpekar hur tråkig jag är när jag är sjuk så har han varit en guldklimp.

Idag är väl första dagen på en vecka som jag känner mig levande igen, så vi har strosat runt lite bland alla affärer här i Windhoek. Riktigt skönt med en modern storstad – längesen vi befann oss i en sån! Blev att gå runt i lite klädbutiker, lunch på en snabbmatskedja och sen förbi matbutiken innan vi gick hemmåt. Vi bor på ett hostel så tänkte utnyttja deras kök ikväll och laga korvstroganoff. Det var inte igår!

Resten av den här dagen tänker vi nog mest kolla på film och ha det allmänt gött. Imorgon ska vi ta en tur runt i Windhoek, men tror inte det finns allt för mycket att se här och staden är väl inte så jättestor om man jämför med andra storstäder.

Det börjar bli dags att kolla efter flyg hem nu.. Vi satsar på mitten av april. Vilket innebär att efter vår visstelse i Namibia har vi några schyssta veckor kvar i Sydafrika innan der bär av hemmåt. Nu ska jag skölja ur håret och se hur resultatet blev!

 


Vart Ska Vi Nu? - Part VIII


12.03.11 - Kasane

Nu har vi vart på safari. Chobeparken i Botswana. Det var riktigt häftigt! Såg alla vilda djur man kunde se, tältade i djungeln, såg lejon jaga och träffa en hel del sköna människor...

Efter Victoriafallet och Zimbabwe så drog vi västerut. Gränspassagen in till Botswana gick smidigt och bra. Blev upplockade utav en safarisnubbe i en safarijeep. Smidigt och bra!

Började fredagen med en båttur. Den var väl sådär. Långsam och långtråkig. Men vi hade inte sett några djur ännu och alla blev helt till sig när man såg en elefant. Vänta bara mer skulle man få se! Efter 3timmar på Chobefloden som skiljer Botswana och Namibia ifrån varann så var det dags att dra in i parken med bil!

Ingången till Chobeparken...

Tog med oss all packning och drog iväg i safarijeeparna. Vi var 6st i vår bil. Först lite landsväg innan vi svängde av och offroad. Såg girafferna direkt. Stora och ståtliga. Riktigt häftigt när de springer med sina långa ben. Det ser ut att gå i slowmotion fast det går fort. Elefanter fanns det överallt. Under torr-perioden så är det tydligen bombat med elefanter i Chobe.

Körde vidare och fick syn på Zebror. Under regnperioden så är de tydligen svåra att få se. Vi är just nu i slutskedet utav regnperioden här nere. Men vi såg en flock Zebror. Vi hade redan sett de ifrån tåget men det var häftigare att ha de 5m ifrån en.

Myggan & Zebror...

Dagen närmade sig sitt slut och vi började röra oss hemåt. Då fick jag syn på något jag kände igen – lejon! Alla blev helt till sig och vi körde sakta närmare. En hane och en hona låg och chilla intill vägen. Guiden sa åt oss att vara tysta och inte resa oss upp. Stanna till 3m ifrån de och alla körde en fotobomb. Jag plocka fram en av våra engångskameror och började dra fram filmen. Knäpptyst och jag börjar "klick, klick, klick". Alla börjar "skratta" fast tyst i bilen och en Kanadensare viskar "Do you try to kill us?". Det var lite kul...

Ett perfekt avslut för vår första dag på safari. Åkte till vårt läger som vi ännu inte hade sett. Det låg mitt i nationalparken. Solen hade gått ner och det blev snabbt mörkt. Kom fram och såg att vi skulle tälta. Awesome! En liten brasa hade de tänt med stolar runt. Avsluta dagen med middag intill brasan. Sen blev det att lägga sig och sova i tältet som var bäddat och klart. Jag och myggan hade ett eget tält för oss själva så inget stort alla-i-samma-tält.

Lördag och upp strax innan 6 för frukost. Hoppa in i bilen igen och drog iväg för en morgontur. En massa elefanter, bufflar och giraffer överallt. Sen Alexandras favorit – impala. Såg två flodhästar fightas vilket var riktigt häftigt. Sen ropade en kollega till vår guide att de hade fått syn på wilddogs. De är tydligen väldigt sällsynta. Plattan i botten och vinden igenom håret. Kom fram och mycket väl så var det en flock wilddogs som åt på en antilop. Jag tyckte väl att de såg ut som ett gäng slumhundar men guiden och kanadensarna såg exalterade ut. Så jag antar att jag/vi var ganska lyckligt lottade att se dem.

Efter det blev det att åka till lägret igen för middag och siesta. Åt middag och efter det blev det att spela spel och umgås. Vi var två bilar och i den andra bilen så satt ett gäng unga norrbaggar. Lärde känna de lite och skratta en del. De skulle åka tillbaka till Zambia efter eftermiddagsrundan.

Myggan pigg på lördagsmorgonen...

På eftermiddagen hoppa vi in i bilarna igen. Tog farväl till baggarna och körde iväg. Såg de vanliga djuren men sen så. Ganska snabbt så tvärnitar guiden och "schyyy:ar" åt oss. Precis intill oss vid vägen så låg två Leoparder gömda i en buske. Precis innan det här så hade jag frågat guiden hur ofta man brukar se Leoparder i parken. Då sa han att under torrperioden ser man de till och från. Men som nu när det är regnperiod och alla buskar och träd är gröna och erbjuder en massa gömställen så kan det ta 6månader innan de syns till. Men där stod vi och såg två Leoparder!

Hela bilen var knäpptyst och jag körde en repris "klick, klick, klick". Men den här gången var alla förberedda på det. Norrbaggarna kom ganska snart till oss efter att vår guide anropat de via radio. Leoparderna var riktigt coola och de gjorde mest intryck på mig utav alla djuren. Man fick ögonkontakt och de såg seriöst helt galna ut. De kan döda med blicken, respekt!

Efter att vi tagit andan och bearbetat så for vi vidare. Nu hade vi sett alla djur förutom hyenorna. Men vafan vi är ganska lyckligt lottade ändå. Synd att Noshörningar inte finns här omkring de hade vart coola att se. En annan gång! Vi körde vidare.

Dagen börjar lida mot sitt slut. Då såg vi lejonen igen. Stannade och körde en fotobomb. Men lämnade de ganska snabbt. Körde vidare till stället där vi hade sett wilddogs. De var borta men där stod istället tre hyenor och gotta sig på resterna utav antilopen. Check, nu har vi sett alla djur parken har att erbjuda! Sen ropade en kollega till vår guide att lejonen visade tecken på att anfalla en buffel. Plattan i botten ännu en gång och iväg!

Kom fram och såg en ensam buffel ute på ett fält. Men en flock stod uppe bland buskarna och väntade. Vi stannade till och såg lejonen smyga sig närmare ute på fältet. Men buffeln anade oro och gick upp till sina vänner bland buskarna. Lejonen tog en paus och la sig ner och gosade med varandra. Då körde vi fram till lejonen 50m bort och avvakta lite. Efter ett tag så kom tillslut buffeln ner igen på det öppna fältet och jakten var igång igen. Lejonhonan smög sig ut på fältet medan hanen gick mot buskarna. Hur häftigt som helst att se! Guiden berättade att hanen nu skulle försöka skrämma ut buffeln på fältet bort ifrån sin flock där då lejonhonan väntade på honom. Hanen smög sig på buffeln och vi åkte sakta efter hack i häl. Kändes lite wierd att naturen bara strunta i att vi människor övervakade precis bakom.

När hanen var nära så angrep han. Men buffeln var snabb och stångades lite och kom tillslut upp till sin flock. Då kom lejonhonan och angrep. Hon satsa allt och sprang rätt in i flocken. Guiden berättade efteråt att hon var på jakt efter en buffelunge men misslyckades. Bufflarna i sin tur tröck in ungen i mitten utav flocken medan hanarna omringade flocken och skydda de mot lejonen.


Ett lejon inväntar mörkret...

Lejonen gav upp och la sig i gräset igen medan bufflarna rörde sig upp mot skogen. Nu hade solen gått ner och vi var tvungna att åka tillbaka till lägret. Lika bra att vi inte fick se lejonen döda en buffelunge haha. Guiden berätta att lejonen förmodligen kommer följa efter bufflarna under natten tills dem får chansen att döda.

Tillbaka i lägret igen så vart det återigen kvällsmat. Men nu hade norrbaggarna åkt hem men ett nytt gäng kommit in. Det var bara jag, myggan och två till som körde en 2nätters safari. Nu var det ett gäng nordamerikaner etc. Åt en grymt god middag och somna gott till Lejonkungen i vårt tält.

Vi gick upp halv 6 idag igen. Åt frukost och packade våra prylar. Sen hoppade vi in i bilarna och drog iväg. Idag var det bara jag, myggan och vår guide – Sinka. Våra Kanadensiska vänner valde att åka hem på morgonen. Vi gled runt och såg sånt vi redan sett. Vi följde lite lejon och leopardspår utan framgång. Men både jag och Alexandra var mätta och belåtna utav upplevelser.


En Elefant chillar över vägen...

Väl i lägret igen så åt vi lite lunch och snacka lite med de andra. Då märkte man att vi vart ganska lyckligt lottade. Förutom lejon så hade de inte sett något annat "märkvärdigt". Elefanter, giraffer, bufflar, flodhästar etc myllrade det utav. Men vi hade lyckats se wilddogs, hyenor och leoparder utöver det. Fränt!

Med ett leende på läpparna så lämnade vi tillslut Chobe och körde in till Kasane och safarifirmans lodge. Avslutade som vi började. Med en båttur längst med Chobefloden. Men avslutet blev mycket bättre än början. Det blev vår guide som höll i båtturen och han visade återigen prov "good eyes". Vi såg en krokodil smyga sig på Impala och små coola fåglar. Ett bra avslut på en klockren friluftshelg!

Efter det så tog vi farväl utav de andra. De var inte lika muntra som oss. En amerikan hade vart i parken 6 gånger utan att ha sett skymten utav leopard. Men vi var glada! Sinka körde oss via ATM till ett billigt hotell strax utanför byn.

Vi har nu tagit en varsin efterlängtad dusch! Alexandra har blivit lite febrig under kvällen och mår inte allt för bra. Vi hoppas att hon repar sig under natten. Tanken är att röra oss vidare i morgon mot Namibia. Men vi lever och ni där hemma kan pusta ut!


12.03.08 - Victoria Falls

Wow! Vilket maffigt vattenfall! Victoriafallet var gigantiskt. Sjukt mycket vatten som bombade ner.

Vi spenderade två nätter i Livingstone som ligger i Zambia. Staden i sig var turistanpassad och fräsch. Men hela Zambia i sig är nog det land med bäst infrastruktur som vi stött på hittils – överraskning!

Igår åkte vi med hotellets shuttle in till Victoriafallet. Väl där så kikade vi in hos Zambias entré till fallet. Men det såg inte ut att vara mycket att hänga i julgranen. Vi hade läst och hört att Zimbabwe sidan utav fallet är bäst. Så vi gick helt enkelt direkt till gränspassagen. Låter det luddigt? Det är så att gränsen mellan Zambia och Zimbabwe går mitt i Victoriafallet.

Vi gick och fick varsin utstämpel från Zambia. Sen fick man promenera över en bro som binder samman länderna. Därifrån hoppade en del bungyjump och många turister fotograferade Victoriafallet. Det var inte så många som faktiskt korsade gränsen utan de flesta gick sen tillbaka till Zambia. Men vi tog lite kort, tittade på när en snubbe hoppa bungy för att sen gå vidare mot Zimbabwe.

En kort promenad senare med dånet ifrån fallet precis bredvid så kom vi fram till Zimbabwes gränspassage. Fyllde i varsin blankett, betalade 30$ var för ett visum och knallade sen igenom grindarna. Sen vi flög från Gambia så har alla gränspassager gått smärtfritt. Det kanske bara är där borta, nordvästra Afrika, som de är som blodiglar på en vid gränserna? Eller var det bara för att vi kom med egen bil?

Vi tog taxi till ett backpacker ställe som vi fått tips om. Checka in och pusta ut lite. Sen gick vi och bokade en safari resa! Taggade nu. Vi beslöt sen för att besöka Victoriafallet imorgon istället. Så under dagen så styrde vi upp en massa praktiska saker.

När jag var på Bali så råkade jag glömma/slå fel kod eller något på två bankkort så dem spärrades. Då var jag ung och dum trodde jag. Men det är jag visst fortfarande, eller vi. För jag/vi har lyckats igen. Men vi har mailat med banken och styrt upp det. Så snart har vi nya koder etc. Såg sen över resrutten som vi har framför oss och kollade upp lite saker.

Idag så drog vi till Victoriafallet direkt på morgonen. Åt frukost på vägen. Betalade 30$ var i entrén. Zimbabwes del av parken såg mycket fräschare ut med små mysiga djungelstigar som gick mitt emot fallet. Många bra ställen att ta bra kort. De flesta hade regnkläder på sig men vi och en liten skara till var lite för coola för det.

Vi promenerade längst med leden, tog kort och hade det allmänt bra. I slutet av parken så närmade vi oss "deadly point". Mötte några personen som var helt dyngsura. Desto närmare vi kom ju mer vatten sprutade ner oss. Väl framme så stod man utan skyddsräcken eller liknande ett stenkast ifrån fallet. Vi hade passerade varnings skyltar som uppmanade en till försiktighet. Galet mycket vatten som forssade ner och vi blev helt dyngsura. Det "störtregna" helt enkelt! Men det var härligt att bli blöt utav Mosi-oa-Tunya "the smoke that thunders" som Victoriafallet kallas för!

Efter en blöt promenad tillbaka och ut ifrån parken så tog vi en omväg hemåt. Vi gick igenom Victoriafallets nationalpark. Där skulle det finnas ett stort träd. Ganska snabbt kom en skylt "Håll er på vägen djuren är farliga". Vägen var asfalterade och omgiven utav djungel. Efter några minuter kom en ny skylt "Härifrån går du på egen risk. Djuren är farliga". Då började jag bli lite skitnödig. De varnar en från att vistas utomhus vid hotellet runt gryning och skymning för lejonen och alla andra farliga djur. Så vi höjde tempot och pratade mindre. Kom fram till ännu en skylt. "Danger! Se upp för krokodilerna!". Vafan har vi gett oss in på? Det var bara vi som gick där också – idioterna! Kom tillslut fram till det förbannade trädet. Det var stort, visst, men vafan inte så man vill bli uppäten för att se det. Så vi tog ett kort och gick raskt vidare. Vi kom tillslut ut med alla lemmar i behåll!

Men Victoriafallet var riktigt nice! Det rekomenderas. Finns massa möjliga saker att göra här också. Forsränning, bungyjump, safari, båtturer, helikopter etc. Staden i sig är jätte liten, fräsch och turistanpassad med turistpoliser som håller gatuförsäljarna borta ifrån turisterna – skönt! Imorgon bitti checkar vi ut för att åka vidare in till Botswana och Chobeparken för 3dagar och 2nätters safari!


12.03.06 - Livingstone

Tazara tåget skulle ta ca 48timmar, men förseningar förekommer. Vår tågresa gick på 66 timmar! Men det var inte så farligt som det låter. Tre dagar och tre nätter ombord på ett gammalt tåg som hoppade fram...

I fredags klev vi ombord på Tazara tåget som går på spåret mellan Dar es Salaam i Tanzania till Kapiri Mposh i Zambia. Vi kom iväg i tid vid 2 tiden. Män och kvinnor fick inte dela kupe så det var bara att boka en hel kupe för oss själva - 4 bäddar. I efterhand var det värt varenda öre!

 


Dags att gå ombord...

Vi satt och hängde ut igenom fönstret. Tågspåret gick verkligen ute i djungeln. När det blev skymning så satt vi oss alerta och spanade efter djur. Jag har alltid funderat över vad det speciella är med att se vilda djur ute. Safari grejen är helt Alexandras intresse. Men under tågresan så såg vi elefanter, antiloper, lejon, zebror, giraffer etc mitt framför oss. Det var ju inget X2000 vi färdades med utan ett ruttet tåg på sina sista år som tuffade fram i 30km/h. Så man hann ju verkligen se allt. Riktigt häftigt och det fick mig att få blodad tand inför safarit som komma skall!

Tuff tuff igenom Tanzania...

Under den första dagen/kvällen så var det sjukt varmt. Både jag och Alexandra visste inte vart vi skulle ta vägen. Då uppskattade vi verkligen de 6kvm vi hade för oss själva medan de flesta andra trängdes i economy vagnara som var fullproppade. Men efter den första natten blev det betydligt svalare. Resten av resan spenderades med att beskåda det fantastiska landskapet som vi passerade, spela kort, träffa andra backpackers, se film, äta frukost & lunch. Som tur var så hade dem god frukost och mat på tåget. Vi passerade gränsen Tanzania/Zambia och en tidszon under lördag kvällen. Gränspassagen gick smidigt. Först kom en kille från Tanzania och stämpla ut oss, sen en Zambisk kille och stämpla in oss. Done!

Men försenat blev det som sagt. Loket gick sönder natten till söndag så vi vaknade stillastående. Runt 16 tiden samma dag så kom vi tillslut vidare. Då skulle vi redan ha kommit fram till Kapiri. Men för oss gjorde det inte allt för mycket. Istället fick vi ytterliggare en natt på tåget. Vi kom istället fram på måndag morgon.

Inväntar ett nytt lok...

Så efter 66timmar fick vi äntligen lämna tåget. Vi hade blivit ett gäng som skulle vidare söderut. Så vi gick i grupp och tog en minibuss 2 timmar ner till huvudstaden Lusaka. Väl där så blev det att ta farväl till vissa medan jag och myggan tillsammans med tre andra tog ytterliggare en buss söderut. I en överfull buss så åkte vi 7 timmar ner till Livingstone.

Kom fram vid 7 tiden på kvällen. Vi siktade alla på ett backpackerställe som låg nära station. Kom fram och checka in. Brasilianskan, Sydkoreanen och Singaporeanen som vi hade rest med sov i en sovsal medan jag och myggan tog ett dubbelrum. Vi fick dagen till ära "Honeymoon" rummet. Riktigt coolt ställe vi hamna på och så har dem pool också. Vår bungalow är riktigt frän och mysig. Vi tog varsin dusch innan vi gick ut på byn och åt mat tillsammans med de andra tre. Sen somna vi nog alla gott efter det.

På bussen mellan Lusaka - Livingstone...

Idag har vi bara tagit det lugnt. Laddat batterierna och utforskat byn lite. Imorgon blir det att checka ut och dra till Victoriafallet 11km bort. Kommer spendera dagen på den Zambiska sidan utav nationalparken innan vi korsar gränsen in till Zimbabwe. Väl där så ska vi ta in på ännu ett backpackerställe. The journey continues...

Fler bilder hittar du HÄR!


12.03.02 - Dar es Salaam

Hej igen kära läsare. Jag ligger just nu på hotellrummet i Dar es Salaam. Alexandra skriver dagbok medans jag får roa mig med pc'n. Det blir helt enkelt att jag får skriva de flesta blogginläggen av den enkla anledning att Alexandra förbrukar halva dagen på att skriva, fundera och finjustera. Medan jag bara skriver utav bara farten, på gott och ont.

Sist vi hörde av oss så befan vi oss på Zanzibar och den lilla byn Jambiani. Där spenderade vi två nätter. Tog det allmänt lugnt och så. Fanns inte allt för mycket att göra där utan bara att sola och på eftermiddagen gick det att bada. Sjukt vad mycket vattnet drog sig undan under dagen.


Alexandra letar snäckor i Jambiani...

Sista natten så exploderade himlen. Skyfall och åskväder. Det första riktiga regnet vi har haft sen våra dagar i norra europa. Men när det var dags att gå upp och äta frukost så hade regnet upphört men lämnat efter en sval och skön förmiddag. Vi hade bestämt oss för att checka ut efter två nätter och bege oss iväg för att testa den norra delen utav ön.

Hotellkillen fixade plats i en "shuttle" åt oss in till Zanzibar Town, halva vägen. Klämde in oss elva turister och två locals i en liten minibuss. Sen rally igenom öns landsvägar. De kör som galningar här nere. Flera gånger som jag utbrustit "han kan ju inte köra om nu?". De har verligen fått sina körkort i cornflakespaketet. Efter nästan två timmars bussresa så kom vi fram.

Väl i slummen så fick vi vänta 90min på nästa buss som skulle ta oss norrut. Åt två torra mackor på ett fik innan bussen kom. Packa in oss igen och drog iväg. Ännu en galen resa på närmare två timmar. Bilen skramlade, vägen såg ut som en asfalterad stig och inuti satt en massa iviriga turister. Jag sneglade på chaffören och såg att hastighetsmätaren låg på strax över 110km/h medans vi susar förbi en by och miljarder ungar längst med vägen. Inga 30-sträckor här inte.

Kom tillslut fram till Nungwi som var vårt mål. Enligt LP så var det Zanzibars största turistort. Vi förväntade oss restauranger vägg i vägg och en hyffsad infrastruktur. Glider sakta igenom byn. En höna springa över vägen, några gubbar sitter och dagdrömmer medans kvinnorna tvätter eller lagar mat i sina skjul. Att vi aldrig lär oss. Det här är Afrika, förvänta er inte att turistorterna ser ut som i Europa med asfalterade vägar och stora fina restauranger. Det här såg ut som vilken afrikansk by som helst. Sunkigt, lerigt men samtidigt faschinerande.

Vi glider inför portarna till ett hotell. Var ett kinesiskt par som hoppade av. Innanför hotellets murar så blev det en annan värld. En fin trädgård, pool och fina hus. Vi åkte vidare för att kolla priset på nästa hotell. Jambo Brothers, riktigt billigt hotell men också riktigt sunkigt. Tack, men nej tack. Vi gled vidare och in igenom portarna till Amaan Bungalows. Fina stugor, stor restaurang intill havet och i allmänhet schysst. 70$/natten för ett fräscht rum med nät, fläkt och varmvatten och frukost – kör! Vi checkade in och tog varsin dusch.


Vår stuga på Amaan Bungalows...

Dagen hade sprungit iväg. Vi gick ner till restaurangen som låg precis vid havet. Innan dess hade vi bara sett det utifrån. Men när vi kom in och satt oss så föll jag nästan baklänges. WOW! Vilket jävla paradis. Den finaste stranden jag har sett och vattnet var helt turkost och rent! Vi beställde in mat medans jag gång på gång fick nypa mig i armen. När vi hade ätit klart och betalat så vart det raka spåret ner till stranden.


Så himla fint! Går inte riktigt att fånga det på kort...

Den vita stranden var exakt så mjuk och skön som den såg ut och det turkosa vattnet var inte ens svalkande. Vi badade och bara njöt. Vi började redan att planera ett återbesök. På kvällen blev det middag för att sen somna gott under myggnätet. Förutom den underbara stranden och restaurangerna intill så finns det inte så mycket mer att göra. Det finns massor med aktiviteter under dagen men på kvällarna verkade det dött. Men vi har hört talas om fullmoon-partyn men varken jag eller Alexandra kan föreställa oss en massa fulla ungdomar här. Det här är lite mer av ett relax, sola&bada, inte många knop – resmål.


Glassar på stranden...

Samma visa igen. Vräkte ner regn och åskade under natten. Vi bleka skandinavier gillade det. Den friska luften på morgen. Vi åt frukost intill havet och bara tog det lugnt. Tog en promenad in i byn och köpte oss en sarong respektive badbyxor. Efter det bytte vi om och gick ner till stranden. Gick längst med den vita stranden och spanade in hotellen som låg vägg i vägg. Ett finare en det andra. En hel del turister var det också. Tillslut så la vi oss ner och bara njöt av solen.

Efter några timmar och en lunch senare så gav vi oss. Siesta på rummet innan vi åt middag på en restaurang med solnedgången i horrisonten. När mörkret senare hade lagt sig och vi var mätta och belåtna så gick vi tillbaka till hotellet. Packade våra väskor inför morgondagen och varvade ner. Somnade till en film.


Middag vid solnedgången...

Onsdag morgon och det var dags att röra oss tillbaka till Dar es Salaam. Shuttlen kom och plocka upp oss halv tio. Nästan två timmar till in till Zanzibar Town för att vänta ytterliggare en timme på båten. Båten gick runt ett tiden in mot fastlandet. Satt oss längst upp på soldäck igen. Alexandra koncentrerade sig på horrisonten medans jag la mig och vilade på golvet. En och en halv timme senare så kom vi fram. Gick av och där väntade en taxisnubbe på oss som hotellet hade skickat.

Vi åkte direkt och checka in på Safari Inn där vi hade bott tidigare. Gick genast och åt mat. Efter det tog vi varsin dusch och bara dog. Satte på en film och låg i sängen. När mörkret hade lagt sig så gick vi bara runt hörnet och köpte lite onyttigt för att avsluta dagen i sängen. Vi var ganska slitna sen är området där hotellet ligger inte det roligaste. Man vågar inte gå ut när det är mörkt ute.

Igår gick vi upp halvskapligt och gick ner och åt frukost. Sen tog vi taxi till en ambassad. Det regnade även under natten men denna gång höll det i sig fram till lunch. Så vi fick vänta på receptionisten som satt fast i trafiken som hade uppstått tack vare regnet. När hon tillslut kom så fick vi fylla i varsin blanket och lämna över passen. De ska vara klara till två tiden idag, lagom till avresan.

Efter det promenerade vi tillbaka till hotellet. Tog sen en sightseeing tur runt och handlade lite grejer inför morgondagen. Åt lunch för att sen gå till rummet igen. Igår var det typiskt ligga-inne-och-se-film-väder här i Afrika. En efterlängtad sådan! Så vi lag bara på rummet under eftermiddagen och såg film.

Ännu en lång resa på gång idag, ca40timmar. Yes älskar afrika!

Nu kommer filmerna lite tätare en tidigare. Det går undan just nu...



Fler bilder hittar du här!